Själslig kraft

Mental styrka, emotionell balans, fysisk styrka och drivkraft är begrepp de flesta är bekanta med. Men vad är själslig kraft? När jag kanaliserade boken “Samtal med andevärlden” fick jag det förklarat för mig och förklaringen kändes sann i mig. Jag delar den kanaliseringen här, eftersom jag tycker att den själsliga kraften verkligen behövs i dessa tider. Så får du känna efter hur den känns i dig.

“Kraften, den egna kraften är viktig för er. Ni behöver hitta er egen kraft. Ni ska inte låna kraft
av varandra. Ni ska ha er egen kraft inom er. Ni har en enorm kraftkälla att tillgå – hela
universums kraftkälla. Ni har allting ni behöver inom er – likväl försöker ni hitta den utanför
er. Kraften bor i er kropp, er själ och er ande. Ni har även en mental kraft, men den är föga
stark, i jämförelse med den själsliga kraften.
Själskraften är kopplad till Gud och universum. Den besitter all kraft ni behöver. När ni lär er
att leva i er själsliga kraft, blir ni orubbliga och motståndskraftiga mot allt som inte är i
enlighet med er själsliga väg och gåvor. Ni behöver hitta den själsliga kraften, för att kunna
genomföra era uppdrag på jorden. Det är själskraften som får er att välja er väg och gå den
med beslutsamhet, men också med lyhördhet. Bombastisk kraft är ingenting vi efterfrågar
hos er, men mänsklig kraft som kan stå emot påfrestningar, ifrågasättanden, kritik och hån.
Ni behöver inte tåla hån och elakheter när ni lever på jorden. Ni ska inte ens behöva uppleva
det. När ni är i er själsliga kraft, upplever ni inte dessa hån och elakheter. Ni vet vem ni är
och hur omåttligt kraftfulla ni är dessutom. Ni kan er sak och ni vet vad ni vill. Drivkraft kan
man kalla det, men den själsliga kraften är ändå av ett annat slag. Den är helt naturlig.
Drivkraft härstammar ofta från solarplexus trakten. Den handlar ofta om karriär, vinning och
beslutsamhet att lyckas. Vi vill inte att ni ska bevisa att ni kan. Vi vill bara att ni ska känna att
ni kan er sak. Ni behöver inte bevisa er för andra människor, när ni är i er egen själsliga kraft.
Då bara är ni de ni är och ni kan göra det ni kom till jorden för. Ni kan stå stadiga och starka i
era övertygelser om vem ni är här och varför ni är här. Precis som Jesus gjorde. Han visste
mycket väl vem han var och varför han kom till jorden. Hans kraft var omåttligt stor, men
bemärk väl, också väldigt ödmjuk, förlåtande, förstående och empatisk – eftersom den
själsliga kraften bor i hjärtat – Guds hjärta. Han visste att han kom till jorden för att visa vad
kärlek och förlåtelse är. Han försonades med alla som kom på hans väg. Han ville inte skapa
konflikt. Men ibland var konflikten så stor att han drogs med in i den, men han löste den med
kärlek, förståelse, ödmjukhet och respekt.
Den själsliga kraften är mjuk och stark. Den är ödmjuk och varm. Den är välvillig och
välmenande. Den är god – om vi nu kan skilja på gott och ont. Det som frambringar smärta är
inte alltid ont. Men det kan verka så. Det kan verka som att när man sårar någon så har man
frambringat den smärta. Men någon som står i sin själsliga kraft, kan inte känna något annat
än emotionell smärta och fysisk smärta. Själsligen kan man inte bli sårad, om man befinner
sig i sin egen själsliga kraft.


Ni kan hitta till er egen själsliga kraft genom att leva nära hjärtat, men också nära själens
gåvor. När ni utvecklar och förfinar era själsliga gåvor, då kommer ni hela tiden närmare er
själ. Visst kan ni ifrågasätta er själva på vägen, men det har med gamla präglingar och
samhällsstrukturen att göra. Vi här i etern – vi har inga sådana förehavanden.
Vi dömer inte, vi berömmer inte, men vi kan följa er på avstånd och njuta av era själsliga
insikter om vem ni är. Vi vill visa er vägen hem – inte bara till era hjärtan – utan också hem
till era själar och den inneboende själsliga kraften. Så börja sök vem ni är i er själ – vilka
själsliga gåvor ni har att dela med världen. Gör sedan det som ni är ämnade att göra. Lys upp
i världen. Ty själens ljus är starkare än någon lampa. Det är ett ljus som sprider sig över
världen. Ju fler ni är som hittar ert själsliga ljus, ju fler kommer att hitta det efter er. Desto
ljusare blir världen. För när ni lever enligt ert själsliga uppdrag och lyser ert själsliga ljus – då
sprids ljuset över världen. Stå i er kraft och lys ert ljus. Så ska ni få se att hela världen
kommer att bli en bättre plats att leva på så småningom. Lys stjärna, lys” Amen, Ljusfolket.

I övergången från den gamla världen till den nya

Sedan två år tillbaka har jag hört gång på gång: “Ni är på väg in i en ny tid, en ny värld. Det är en ljusare och mer kärleksfull värld. Det kommer att uppstå klyftor mellan människorna som vill leva kvar i den gamla världen och de som är på väg till den nya.” Det är kanaliserade budskap från mig och från andra andliga vägledare. Vi har hört samma budskap – oberoende av varandra.

Jag har själv upplevt splittringar. Familjemedlemmar som blivit arga på mig för att jag väljer ljuset, kärleken, glädjen och friheten. För att jag inte vill gå in i mörkret. För att jag lyssnar på min inre röst och de budskap jag får från den andliga dimensionen. Vid många sessioner i andlig vägledning har det kommit upp att mina kunder upplevt liknande. Familjemedlemmar som ger dem ultimatum och arbetsgivare som hotar med att säga upp dem. Det är uppenbart att vi nu delas upp. De som väljer att lyssna inåt och uppåt istället för på politiker och media eller andra människors rädslor och skuldbeläggande. Vi splittras. Men eftersom vi ändå lever på samma planet, kan vi inte skiljas åt fysiskt, fastän vi kanske önskar det. Den nya världen finns inom oss – i våra hjärtan och i våra sinnen. Där kan vi vara fria. Ju mer vi är där, desto mindre upplever vi den gamla världen. Vi väljer vår egen vänskapskrets, våra egna samarbetspartners och skapar våra egna arbetsplatser. Vi kommer samman – vi som väljer den nya världen. Vi lyfter varandra. Vi accepterar varandra. Vi möts i våra hjärtan och i våra själar. Det är en vacker värld.

Med kärlek och ljus, Helena

Jag hade inte tänkt bli författare

Jag hade inte alls tänkt bli författare. Det bara blev så. När jag bodde utomlands – i Chile – började jag skriva för att bearbeta mina egna känslor. Det var en stor omställning att lämna kostymkarriären i Stockholm och bli hemmafru i Santiago – långt bort från familj och vänner. Jag gick in i en identitetskris som jag behövde bearbeta. Vem var jag egentligen – bortom karriär, vänskapskrets och familj?

Resan fortsatte. Vi flyttade till Ottawa, Kanada för ett nytt uppdrag som diplomater. Där fann jag mig lättare till rätta, men drogs till konsten och andligheten. När mitt inre vändes uppochner – när känslorna tog över och intellektet gav vika – behövde jag skriva för att förstå mig själv. Jag gick igenom ett andligt uppvaknande i kontakten med två andliga vägledare. Min själ började göra sig hörd och ville leva på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Min lärare uppmanade mig att skriva dagbok. En dag när jag satt i bilen på resa genom Nova Scotia, fick jag en bild. Jag såg mig själv skriva på en laptop. På den tiden hade jag ingen, men några år senare köpte jag en egen dator.

När jag skilt mig, flyttat hem till Sverige och skaffat mig en kursgård, började skrivandet att pocka på. Jag hörde att jag skulle skriva en bok. Inte visste jag hur man gjorde det, men drivkraften inifrån fick mig att skriva ”Hitta din väg – en självcoachande bok”. Jag fick lära mig att både skriva, sätta, trycka och ge ut böcker. Sedan har det fortsatt. Det jag har lärt mig av livet har blivit till böcker.

När jag nu har skrivit 7 böcker, inser jag att jag faktiskt är författare på riktigt. Och har till och med ett eget förlag. Min själ visste antagligen detta redan från början – och gav mig en massa livserfarenheter som jag ska dela med mig av. Inte visste jag i mitt medvetna sinne att jag skulle bli författare och förläggare. Men det är verkligen något jag tycker väldigt mycket om. Fler böcker vill bli skrivna genom mig och pockar på. Jag vill skriva om själsligt entreprenörskap, andlig vägledning, kärleksrelationer och gärna kanalisera fler böcker. Hoppas att livet blir långt, för det tar tid att skriva och ge ut böcker.

Känner du också att du vill skriva och ge ut böcker? Följ känslan. Det är en fascinerande process – ofta läkande – att både skriva och läsa det som kommer igenom.

Med värme, Helena

Att skriva självbiografiskt

Funderar du på att skriva en bok om ditt eget liv? Bara skriv. Att skriva självbiografiskt är både utvecklande och läkande. Här delar jag några av mina tankar kring självbiografiskt skrivande.

Det är väldigt spännande, utvecklande och läkande att skriva självbiografiska böcker. Men att blotta sig, dela med sig av sitt innersta, skriva om människor i vårt liv och låta andra läsa det – det kan vara väldigt utmanande. Vill vi visa hela oss? Eller bara vissa delar? Om vi bara visar de delar vi vill att andra ska ta del av – då blir det inte äkta. Blir det ändå intressant? Om vi visar hela oss, kan läsaren ibland bli obekväm, men också känna igen sig eller bli inspirerad att få uppleva detsamma. Det kan bli utvecklande och läkande även för läsaren.

Detta är något jag anser att man behöver fundera över. Vill jag utlämna mig själv? Vad kan det göra för nytta för andra? Vem skriver jag för? Varför skriver jag? Är det för ett högre syfte? Jag tycker ändå att vi ska börja skriva allt vi känner, tänker och upplever. Då är vi sanna mot oss själva och sätter igång en läkningsprocess. Vi kan jobba med vår självacceptans, förlåtelse och försoning med oss själva och det liv vi har levt. Strunta i det grammatiska inledningsvis. Då blir skrivandet väldigt kontrollerat. När vi har skrivit allt då kan vi gå igenom det. Vi kan ta bort det som känns oväsentligt och lägga till annat som kan vara av värde. Vi kan fixa det grammatiska, estetiska, kapitel och placera om. Är du inte väldigt duktig på grammatik och struktur, kan du ta hjälp av andra.

Vilka är lärdomarna av den egna resan? Jag tänker att vi bör plocka fram insikterna och lärdomarna ur det vi har upplevt och skriver om – för att hjälpa våra medmänniskor.

När vi omnämner andra människor: Gör vi det för att få upprättelse? För att dela vår sanning? Göra det trovärdigt? Eller varför gör vi det? Detta är frågor jag anser vi bör ställa till oss själva och sedan tänka på vad det kan ge läsaren.

Vill vi ha deras riktiga namn med eller inte? Om vi vill ha deras namn med bör vi fråga dem om det är okej. Kanske de även vill läsa det vi skrivit innan vi trycker boken? Det finns en del lagar om vad vi får lov att skriva om andra människor. Det kan vara bra att kolla upp.

När vi nämner andra personer i våra självbiografiska böcker, tycker jag att vi bör ge en nyanserad bild. Bara det kan vara väldigt utvecklande för oss som skriver. Hur var det egentligen? Vad var min del? Vad var den andras del? Vilken är min sanning? Vi kan också skriva i inledningen till exempel: ”Detta är min upplevelse. Jag kan bara dela min egen upplevelse. De människor jag nämner har kanske en annan upplevelse. Men var och en har rätt till sin egen upplevelse och människor är föränderliga.”

Att skriva medvetet illa om någon annan människa är oetiskt. Men att skildra sin egen verklighet och där nämna de människor vi har eller har haft runt oss, kan skapa trovärdighet och äkthet.

Att sedan stå för sin egen sanning vid bokutgivningen är viktigt, men också berätta att livet hela tiden går vidare. För läsaren av en självbiografisk bok är vi fortfarande där vi var när vi skrev boken, men vi själva har fortsatt leva och fått nya erfarenheter och insikter. Vi kan lätt döma oss själva för den vi var tidigare, men det var ju då det. Om vi inte fått de erfarenheter vi fick, hade vi inte blivit de vi är idag.

Detta är bara några av mina tankar kring självbiografiskt skrivande. Det finns säkert mycket mer att tänka på. Det viktigaste tänker jag är processen att skriva om sig själv och sitt eget liv – förståelsen, acceptansen, förlåtelsen och försoningen. Om vi sedan vill ge ut det eller inte, det kan vi ta ställning till när vi känner oss färdiga.

Om du vill läsa någon av mina självbiografiska böcker så har jag Själens längtan och Själslig kärlek. De båda var omtumlande resor både att leva, skriva och dela.

Med värme, Helena

Att vara sann mot sig själv

Jag minns när jag stod på uppfarten i Ottawa 2005 och uttryckte: “Jag vill vara sann!”

Då levde jag ett liv som jag inte längre kände var mitt sanna liv. Jag började söka efter sanningen om vem jag var egentligen, om vad jag ville göra och hur jag ville leva. Det innebar mycket sökande efter min själ och många förändringar. Emellanåt var jag livrädd. Jag lämnade den stora villan i det fina området, blev ensamstående småbarnsmamma och fick flytta till den fattigare delen av stan. Jag fick leva på en liten summa pengar i månaden. Men jag var sann och jag var fri. Det var det viktigaste för mig. Dessutom hittade jag en inre styrka och en tro på mig själv.

Jag skapade mig ett nytt liv. Det tog några år innan det var ekonomiskt tryggt. Emellanåt fick jag gå emot min själ för att kunna försörja mig och mina barn. Men så småningom var jag både sann och hade ett välfungerande liv. Jag kunde stå på egna ben och slapp göra sådant som inte kändes rätt i hjärtat.

Resan fortsatte. Något som känts sant och rätt i hjärtat, kunde plötsligt kännas osant. Jag som trodde att jag nu hade hittat det jag ville och kunde slå mig till ro. Nej, det blev fler val i livet. Jag behövde fortsätta att välja bort det som inte kändes rätt i själ och hjärta. Söka efter det som gjorde det och förändra. Jag slog mig till ro, kände att: Nu har jag hittat min nya sanning, kärleken och glädjen och lever så. Sen kommer den igen, känslan av att det här är inte längre roligt. Jag vill inte längre göra det jag gör. Jag fick skapa tid och utrymme, söka djupare i min själ och förändra det som inte kändes rätt. Hitta själens längtan, glädjen i mitt arbete och skapa nytt – igen.

Vad jag har förstått är att vi behöver vara modiga när vi vill vara sanna mot oss själva. Vi behöver våga känna efter, välja om och skapa om. Och jag tror att många är där just nu i livet – att det är dags att välja om och att våga förändra. Vi behöver offra något för att få något annat. Ofta behöver vi släppa något som känns tryggt, för att gå vidare in i det okända, det vi inte har kontroll över. Mod, tillit och tålamod är viktiga förmågor då. Men vi behöver också handlingskraft och beslutsamhet för att göra våra drömmar verkliga. Feminint och maskulint i balans.

När vi lyssnar på vårt hjärta, på vår själ och är sanna mot oss själva – då är vi omhändertagna – eftersom vi går vår själsliga väg. Vi har rätt att vara lyckliga!

Jag har valt en livsväg

Jag har valt en livsväg där jag lyssnar i tystnaden, sluter mina ögon för att se, känner mig fram och låter mig bli vägledd.

Varje morgon vaknar jag när jag är utsövd och känner efter vad jag vill göra just idag. Jag lyssnar på min kropp – på vad den önskar och behöver. Ibland vill jag ingenting. Då gör jag ingenting. Ibland vill jag mycket. Då gör jag det som känns viktigast eller ger min själ näring.

Jag har valt en livsväg där kärleken är viktigast – kärleken till den jag är, det jag gör och de människor jag lever med. När jag inte känner kärlek – behöver jag ta reda på vad som är i vägen och göra en förändring – i mig själv eller i mitt liv.

Jag har valt en livsväg som är min – men där jag möter människor längs med vägen. Några finns med på min väg en kortare stund – andra en längre. Jag vill inte hålla fast någon och jag vill inte bli fasthållen. Friheten att känna efter vad som känns skönt i kroppen, sinnet och själen är viktig för mig.

På min livsväg är det stunderna med de jag älskar som är mest värdefulla. Det är stunderna i kärlek, i närvaro, i njutning, i harmoni, i glädje och i naturen. Men det är också stunderna med människor som vill se vem de är och möta sig själva – för att hitta sin själsliga väg och vägen hem till sitt eget hjärta.

Visst kan det vara utmanande ibland med det ekonomiska att gå sin egen väg i sin egen takt, men det löser sig alltid. För när vi följer vår själs längtan, vårt hjärta och den vägledning vi får – då kommer idéerna som ger oss det vi behöver om vi bara verkställer dem.

Med kärlek 

Fotot är från morgonens tur till Stockaryds sjön för en stund i stillhet med mannen jag älskar.

När det känns som att livet har stagnerat – gör något nytt

När det känns som att livet har stagnerat, kan det vara så att vi själva har stagnerat. Vi kanske står stilla i vår personliga utveckling, gör samma saker, äter på ett visst sätt, tänker i gamla banor och bär på samma känslor. Eller så är vår kropp för stilla – energierna har stagnerat i kroppen. Om vi vill ha en förändring utanför oss behöver vi förändra något inom oss. Vi kanske behöver göra något annat med kroppen, sätta snurr på våra chakran, ändra våra tankar, frigöra gamla energier och gamla känslor. Om vi vill attrahera något nytt in i vårt liv – då behöver vi göra något nytt med oss. Vill vi uppleva en högre energi – behöver vi förändra vår egen energi. För om vi tänker som vi alltid har tänkt – och gör som vi alltid har gjort – då blir det som det alltid har blivit.

I ljus och kärlek, Helena

Bygg en bro som bär

När vi inser att det liv vi lever inte är det liv vi i vår själ önskar leva – behöver vi inte hoppa – vi behöver inte kasta oss ut i tomma intet – vi kan bygga en bro som bär oss dit. På andra sidan bron kan vi skapa en ny grund som vi kan stå på. Vi kan planera under tiden vi går över bron.

Intuitionen och den andliga vägledningen kommer oftast långt tidigare än manifestationen i vårt jordiska, fysiska och materiella liv. Vår vision är ofta ett pussel av många bitar och stegvis förverkligas vår vision.

Att göra förarbetet och att vänta in rätt tid är en del av den andliga resan – att låta bron bli färdig innan vi går över den. Att låta pusslet läggas i en behaglig takt – istället för att försöka trycka dit pusselbitarna eller såga till dem så att de passar in. Tålamod, tid och planering är virket till vår bro. Tillit till att allt blir som det ska bli – när det ska bli – är känslan vi behöver ha när vi går över bron. Nyfikenhet på vägen är roligare än bristande tålamod.

I ljus och kärlek, Helena

När man ingenting vill…

Vissa dagar kan vi tappa all inspiration, motivation, mening och sakna mål och handlingskraft. Vi vill inte göra någonting, har inte lust till något och inte heller någon ork. Istället för att tvinga oss själva till att göra något – kan vi acceptera och bara vara. För de som har fasta arbetstider och fasta tider för kvällsaktiviteter kan det vara svårt. Men för de som faktiskt själva kan styra över sin tid – kan det vara väldigt värdefullt att bara släppa taget och kapitulera för en stund, en dag eller flera. Vi kan vänta in vår inspiration. Vi kan vänta in vägledning kring hur vi ska gå vidare. Vi kan vänta in energins återkomst. Vi kan låta dagen gå utan att göra något särskilt.

Tid med sig själv är A och O på den andliga vägen

För att lära känna vår själ behöver vi ge oss tid till umgänge med oss själva. Vi behöver tid för att känna efter, för att reflektera och för att låta oss bli vägledda. När vi är i tystnad hör vi. Vi kan höra vår inre röst. Vi kan höra våra guider. När vi blundar ser vi – vi kan få inre bilder. Vi ser vart vi ska. När det kommer tankar – kan vi titta på dem och se – vägleder de oss eller går de bara på repeat? Är våra tankar vägledande kring vad vi behöver ta hand om? Visar de oss vägen vidare? Eller är de onödiga tankar som vi kan välja bort? I umgänge med oss själva kan vi även känna efter. Vad känns rätt? Vad känns inte rätt? Finns där några känslor vi behöver hantera eller gå på djupet med för att läka gamla sår som skaver? För att bli den vi är ämnade att vara.

Vi behöver även tid med oss själva för vår inre förändrings-, utvecklings- och läkningsprocess. Nya tankar och nya känslor behöver implementeras och integreras i vårt inre. Den andliga vägen är en process framförallt i vårt inre. Med vårt inre skapar vi det yttre. Det yttre är en spegling av vårt inre.

Med ljus och kärlek, Helena